Det skulle kunna vara det värsta jag någonsin gjort.
Klart jag saknar dig, varje dag. Dagarna går och känslan av att du kanske skulle komma där i din röda lilla bil och tuta på mig när du åker förbi.. ja den börjar tona bort. Jag vet ju att det aldrig kommer att inträffa igen, det kommer aldrig vara du som plingar på dörren eller sitter och skrattar åt mina tomma och ihåliga skämt, ja du vet jag saknar dig bara. Känslan av att det är dig jag såg gå förbi eller att det var din röst jag hörde, den är nog värst. Den våldgästar mitt sinne, liksom de är som om mitt psyke håller dig vid liv. Så jävla mycket vid liv. När jag vaknar upp ur mina dagdrömmar om att verkligheten inte är så himla skärande och förskräcklig som den är, ja då blir jag lika besviken varje gång… de är som om jag aldrig lär mig. Lär mig att du är borta. Du lärde mig aldrig att släppa taget. Jag blir lika arg varje gång när någon ber mig att leva i nu:et. Vadå leva nu?! Om man fastnat då? fastnat i vad som kunde ha vart och vilka som inte finns med på vägen längre. Hur ska man leva vidare när de bästa tas ifrån en?! De är ju bara en patetisk tanke att ens tro att man kan gå vidare. Jaja och nu vet jag att ni sitter här och tänker att jag är helt sjuk i huvudet. Men ja säg mig då hur jag ska gå vidare? Släppa taget. Man släpper aldrig taget, de finns kvar i en alltid, djup där inne. Så sitt inte och flina åt mig och tänk för guds skull inte att jag har fel, för ni vet innerst inne att man släpper inte taget. Man släpper fan inte taget. Jag är trött på att människor tror att jag klarar mig och att de inte tar på mina krafter. Jag håller på att brytas ner, dämpas, insjunkna. Jag känner mig så liten, så oerhört liten, ja så där hjälplös och skör ni vet. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur det här verkligen?! Jag har väldigt svårt att se att det kan bli som det brukade va, ja ni vet i alla fall i närheten. De är som om “mitt psykiska lilla jag” inte låter mig tro att det kan bli bättre. Ne det blir nog inte bättre än så här. Jag är rädd.
Vad ska du göra idag? :)
Obs, om du svarar, vilket jag hoppas att du gör så svara gärna i det här inlägget: http://eraey.se/2012/april/vitaminboost.html#comment
Ha en grym tisdag! :)
Åh.. texten.. :( <3
sv: Tack sötnos! Du får lägga upp på bloggen när du hittat din studentklänning:D
Jag vet att det är svårt anna, det är jävligt svårt och jävligt tungt, men jag vet att man klarar av det. Se på mig, visst jag har dagar som är skit men för det mesta är dagarna faktiskt bra och jag lever. Det tar tid, en jävla massa tid, men en dag kommer du också stå där precis som jag och skratta, verkligen skratt och le utan att känna "vad fan håller jag på med? hur kan jag skratta när en så nära person har tagits ifrån mig?" En sak är jag säker på, Han vill inte att du ska gå runt och må dåligt och vara ledsen, han vill såklart se dig glad som förut. Men det är fan inte lätt. Men vad det än är så kan du höra av dig till mig, för jag älskar dig min fina vän! <3
Nu vet jag inte vad det är, men allt blir bättre & allt löser sig! bara fortsätt vara stark!
Bloglovin byte ?
Din blogg är verkligen jättefin! Och du verkar ju vara grym på att fota, älskar headern!
Titta gärna in på min blogg, själv älskar jag att måla. Så du får gärna kika in och se vad du tycker!
önskar jag kunde ta bort din smärta. för vill inte se dig gå runt och må dåligt, och man mår själv dåligt för man inte kan göra någonting åt saken :(
jag finns alltid här för dig, oavsett vad! <3
